INSÄNT AV Carina DEN 31 :e AUGUSTI, 1998 vid 00 - tiden
Hej.
Jag är ingen läkare och jag hoppas att ni inte blir irriterade
över att jag skriver om vår lilla episod i sommras på
er sida, men jag skulle bli tacksam för svar från er.Min man har diabetes 1, har haft det sen 1985.
Han är 39 år gammal.
Han tar insulatärd morgon och kväll. Humalog tre gånger
per dag.
Han har också astma och äter cortison tabletter.
När han "mår bra" endast en tablett, vilket är fallet nu när
det är sommar.Vi åkte till Grekland i juli månad.
Vi har varit utomlands vid många andra tillfällen utan några
problem.
Så blev det tyvärr inte denna gång...
Resdagen tog han sina vanliga doser av insulin, men utav någon
anledning blev det för mycket. Två känningar under resan ner.
Följdaktligen sänkte vi doserna när vi kom ner lite grann.
(2 enheter Insulatärd & Humaloget)
Dag två: På kvällen tyckte jag att han såg konstig ut och
trodde att han hade en känning igen. Tog blodprov.
Det låg på 28,8 ! Vi fick en chock. Trotts den sena timmen
tog han en extra dos Humalog (6 enheter) och ökade nattinsulinet
med två enheter. Han vaknade sen på morgonen med 7,0 i blod-
socker. Skönt tänkte vi...
Dag tre: Det var lugnt och fridfullt.
Dag fyra: Sockret for upp till 18,9
Dag fem: känning sen rekyl.Så här höll det på hela tiden i två veckor !
Det var totalt omöjligt att få kontroll på det.Det var extremt varmt där, 44 grader i skuggan.
Vi hade ingen air-con. Han svettades så att man blev rädd...
Sängen såg ut som om han hade kissat ner sig under natten.
När han vaknade på morgonen såg han ut som att han hade
varit vaken hela natten. Kroppen jobbade för högtryck
dygnet runt.
När han gick såg han ut som om han kom ut från duschen precis.
Det bidrog ju naturligtvis till att vi blev mer rädda.
Det är ju det enda sättet för honom att upptäcka en känning.Sen fick han en infektion i snoppen.
Vi tror att det var svamp, som han får ibland av cortisonet.
Förhuden gick precis med nöd och näppe att dra tillbaka.
Hemma brukar detta också läka ut sig själv, men inte i
Grekland minsann ! Det blev bara värre och värre.
Till slut fick han gå till en läkare, som först skrev ut
en salva som var hälften cortison och hälften antibiotika.
Läkaren sa att det är en "risk-area, you should know that".
Är det så ?
Salvan hjälpte inte, utan han fick pencillin dagen efter.
Vi berättade om dom problem vi haft med sockret, som hoppade
upp och ner hela tiden.
Läkaren därnere sa att diabetiker inte ska åka till så
varma länder som vid medelhavet i juli månad. Det är
farligt. Är det sant ?
Han sa också att vi måste bo i air-con.
Så vi bytte hotell...
Min man fick inte heller vara i solen eller vid havet.
Han skulle vistas svalt.
När vi åkte ner var insulindoserna:
10,10,10,12 och natten 22.
När vi skulle åka hem var doserna:
14,16,16,18 och natten 26.Det tog fyra dagar när vi kom hem innan sockret började
hitta sin vanliga balans igen, och han kunde gå ner i
doserna igen.
Hur kan sånt här inträffa ?
Är det farligt med sån värme ?
Vår dröm är att flytta till Spanien, men det kan vi kanske
glömma ?( Maten var vi väldigt noga med. Hittade en restaurang där
mamman själv var diabetiker, så dom visste precis vad som gällde). Insulinet förvarade vi i kylskåp.Tack för att ni har tagit er tid att läsa igen detta.
Carina.
| SKICKA REPLIK PÅ DETTA INLÄGG |
|---|